Född 1895 i Heidelberg, död 1998 i Riedlingen, Tyskland. Ernst Jünger växte upp i Hannover och Rehburg i Niedersachsen, och rymde 1913 till Främlingslegionen. Efter en kort tid hämtades han dock hem igen av sin far, och anmälde sig vid första världskrigets utbrott 1914 som frivillig. Från januari 1915 till augusti 1918 stred han på västfronten, befordrades till officer, sårades åtskilliga gånger, och tilldelades tyska arméns högsta tapperhetsmedalj, Pour le Mérite.

1920 utkom Jüngers krigsskildring I stålstormen, vilket blev inledningen på en lång och egensinnig författarkarriär. I dagböcker, essäer och romaner tolkades samtiden med hjälp av filosofiska reflexioner, teknikkritik, mytiska bilder och visionära framtidsprognoser. Till de främsta verken räknas På marmorklipporna (1939), Skogsvandringen (1951), Glasbin (1957), Psykonauterna (1970) och Eumeswil (1977).

Ernst Jünger tilldelades flera av Tysklands främsta litterära priser: Schillerpriset 1978, Goethepriset 1982, samt var fem gånger nominerad till Nobelpriset i litteratur.