Skogen utgör i denna essä symbolen för ett nytt frihetsanspråk, i ruinerna efter det andra världskriget. När Skogsvandringen utkom 1951 gällde denna fråga på ett plan hela Tysklands öde; moraliskt, militärt och politiskt en bruten nation, som nu fann sig lämnad i skiljelinjen mellan massdemokratins och folkrepublikernas rustade världsmakter i öst och i väst.

Samtidigt är det ett motståndsmanifest för den enskilda människan, bortom gränsernas och de olika statsskickens tvingande inskränkningar. Den som väljer skogsvandrarens väg finner sig ställd inför en maktordning som i förening med tekniken reser totala anspråk. Dess framträdande kräver en ny form av frihet, och för att tyda dess symboler och kulisser krävs ett perspektivskifte. Likt partisanen väljer skogsvandraren att lämna detta samhälle bakom sig för att i skogen grunda sin frihet på ett djupare inre plan. Först då blir det återigen möjligt att handla.

»Jüngers stil är uppfordrande och hans spekulerande grundhållning trotsig i sina radikala frihetsanspråk. [Han] är närmast att betrakta som en diktarfilosof som hugger ut sitt ciselerade språk med mejsel (och yxa?). […] Den skarpsinniga reflexionen och distinkta detaljen förenar sig sömlöst med en utopisk-lyrisk stil, som sammantaget bildar en suggestiv enhet …«

Martin Lagerholm, »Under strecket«, Svenska Dagbladet

»Sällsamt svart ljus i lika vacker som otäck meditation kring människan och anden vid nollpunkten i seklets mitt.«

Nils Forsberg, Expressen

»Bitvis har Jüngers efterkrigstidspräglade civilisationskritik ett allvar och en skönhet som talar rakt till mig.

Det moderna lidandets kärna är för honom den stora tomheten, det som Nietzsche kallade ”öknens utbredning”. På många platser lever människan i en aldrig tidigare skådad bekvämlighet och automatiserad perfektion. Hon glädjer sig åt den tekniska komforten, men befinner sig likväl i ett tillstånd av brist och stor rädsla.

Hennes tekniska behärskande av jorden skyddar henne inte från skräcken för förintelsen och livets slut. Hon har ”nedsatt förmåga till njutning och vet inte längre vad högtider är för något”. Det finns ett behov av sakrament som inte längre kan tillgodoses; kyrkorna har blivit institutioner som hotas av förstening och gudstjänsterna framstår som sorgliga, mekaniska och meningslösa. Just därav kommer söndagarnas kval, menar Jünger, och det ligger något i det. Ingen annan dag är så präglad av förlusten av någonting, någonting annat, bortom; ett starkare ljus, vilan i något större.«

Isabelle Ståhl, Svenska Dagbladet

»En bok för den som går sina egna vägar utan att för den skull hemfalla åt egoism.«

Lennart Kihlberg, Umeå stadsbibliotek

»Automatismen är här en aspekt av den rädsla som präglar den moderna människan, då hon låter sig begränsas av tekniska hjälpmedel. Det, säger Jünger, leder till bekvämligheter och förvandlar den fria människan till en varelse vilken gått från att vara ”som ett träd i skogen” till att mer bli ”en passagerare på en snabb farkost”. Automatismen kommer att öka, ”som i Amerika”, också i Europa, och Jünger varnar för att det leder till panik.

Jüngers bok utkom i Tyskland 1951. För en modern användare av det globala nätet framstår vissa passager i hans arbete som rent profetiska.«

Thomas Nydahl