Under 1400-talet pågick i Europa stora samhällsomvandlingar som en direkt följd av digerdöden. Den efterföljande så kallade agrarkrisen med sjunkande jordräntor och minskande skatteintäkter var framför allt de stora jordägarnas och staternas kris. I Sverige innebar det en politiskt orolig tid, som efter återkommande inbördeskrig resulterade i bildandet av Kalmarunionen år 1397. Efter Engelbrektsupproret (1434–1436) tappade kungamakten emellertid mark mot högfrälset som genom riksrådet tog kontroll över riksstyrelsen. Samtidigt framträdde nya grupper, främst bland allmogen, både politiskt och ekonomiskt. Hur kom det sig att den svenska staten blev framgångsrik trots 1400-talets många inbördeskrig och olika gruppers särintressen? Hur lyckades man hålla ihop ett till ytan så stort rike, och hur nådde statsmaktens företrädare ut till lokalsamhället? Dessa frågor besvaras i Nätverksstaten.

Medan tidigare forskning i huvudsak studerat kungamaktens och högfrälsets interna maktkamp fokuserar ekonomhistorikern Olov Lund på den praktiska sidan av statsmaktutövningen. Han studerar relationerna mellan statens företrädare – både på riksnivå och i de lokalsamhällen de var ämnade att regera över. Genom att kartlägga två riksråd och lagmäns sociala nätverk, samt de resurser de hade att tillgå i form av jord och skatteintäkter, blottläggs det nödtvungna behovet av goda kontakter och en privat infrastruktur av gods och gårdar för den som ville säkerställa både sina egna och statens intressen.

I Nätverksstaten ges en ny bild av den svenska statsbildningsprocessen och dess drivkrafter. I kontrast mot tidigare forskning visar Olov Lund att betydligt fler människor deltog i statens aktiviteter och att staten under 1400-talet hade en mycket djupare förankring i lokalsamhället än vad som tidigare gjorts gällande.