Catilinas sammansvärjning 63 f.Kr. blev en händelse som inte bara banade väg för Ciceros karriär utan också på ett brutalt sätt förebådade både Julius Caesars senare förehavanden och den romerska republikens fall. Som alltid i romersk historia fick maktspelet ett blodigt slut. Efter ett oroligt år i Rom besegrades Lucius Sergius Catlina och den armé han avsett att gripa makten med av republikens egna styrkor i slaget vid Pistoria i januari 62 f.Kr..

I efterspelet gjorde hans samtida, personer som Pompejus och Caesar, allt för att fjärma sig från honom. Men det fanns likväl anklagelser om beröringspunkter med kuppmakaren. De dramatiska händelserna föranledde Cicero, vid tiden konsul och därmed ansvarig för Roms säkerhet, att ägna ett antal tal till den process han själv drev gentemot Catilina. Senare kom också Sallustius, anhängare av Julius Caesar, att skriva en bok på ämnet.

Omständigheterna kring Catilina är bland de mest väldokumenterade i romersk historia. I Catilina ges efterlängtade nyöversättningar av samtliga antika källor, både från latin och grekiska, till de händelser som utspelade sig kring usurpatorn Catilina och hans sammansvärjning.

I boken ryms texter från Sallustius, Cicero, Asconius, Diodorus siculus, Plutarchos, Appianus och Cassius Dio.

»Vad ska man då använda denna bok till? Kanske kan en engagerad lärare göra en lektion i historia [och låta eleverna upptäcka] hur en historisk händelse kan bli mer svåranalyserad … om man studerar hur den skildras i olika textkällor? [Och då] bilda sig en mer nyanserad uppfattning.«

Jan Hoff, Tidskriften Medusa 2023 nr 4