Intervju med Lars Winclair – ljudboksuppläsare

I samband med att Lars Winclair läste in Ernst Jüngers I stålstormen för förlagets räkning passade vi på att ställa några frågor till Lars om jobbet som bokuppläsare och hans (eventuella) litterära relation till Jünger. Lars Winclair har tidigare också läst in Johan Daisnes magisk-realistiska kortroman Inertia för Bokförlaget Augiusti räkning.

 

Hur kommer det sig att du blivit ljudboksinläsare?

Passion. Jag älskar berättelser, ord och bildning. Ständigt nyfiken på kunskap och människor. Ser det också som ett sätt att kunna tillgängliggöra böcker för personer som lyssnar men annars kanske inte skulle läst böckerna. Plus att jag älskar konceptet bo på landet och arbeta hemifrån.

 

Vilken var din första inlästa titel?

En av de allra första jag minns var Stayin’ Alive av Torbjörn Löwendahl, som jag också var redaktör för. Har fina minnen från den. Pionjärtiden. Och dessutom en välskriven bok i ett postapokalyptiskt Linköping.

 

Vilka är utmaningarna med att läsa in en bok?

Många. Det är som att spela schack: lätt att lära sig men otroligt svårt att bemästra. Det är verkligen ett hantverk, att så skickligt som möjligt tillgängliggöra författarens skapelse för lyssnaren. Inlevelse, men inte radioteater. Det här är något av det svåraste jag gjort, och jag gillar det. Det finns alltid hundra sätt att göra det bättre på. Kanske är det också tjusningen.

 

Finns det några särskilda saker att tänka på med längre böcker i förhållande till kortare?

Inga större skillnader, utöver mer tid så klart. Viktigt att vara konsekvent med namn och gestaltning av karaktärer. Det kan bli en utmaning.

Ibland har jag blivit så inne i berättelsen så när boken tar slut står jag där nästan ensam och längtar efter mer tid med karaktärerna och världen.

 

Vad har du för arbetsmetod med språkspecifika uttal – exempelvis orter och namn?

Hitta rätt uttal så långt det bara är möjligt. Det finns flera uttalsbanker på nätet, och det kan va en utmaning att hitta uttal på språk med främmande alfabet, där jag först måste utröna hur namnet stavas på ex kyrilliska innan jag kan få rätt svar i uttalsbanken. I en del fall i Sverige kan jag ringa ex kommuner, museum eller liknande. Folk är ofta trevliga och hjälpsamma. Tack och lov finns också många olika modersmål representerade bland vänner och bekanta, som är generösa med hjälp. Och räcker inte det får jag lägga ut krokar. Ex när jag läste in böcker av Deon Meyer med uttal på afrikaans, zulu och xhosa. Det var en utmaning.

I fallet I stålstormen byggde jag själv upp en uttalsbank med stöd av hjälpsamma vänner (franska, tyska, flamländska) för att kunna hålla en rimlig linje. Det var extremt många orter och namn att uttala rätt. Men sen är det också viktigt att inte dra det för långt på främmande språk. Det måste låta bra och vara behagligt för lyssnaren.

 

Har du någon urvalsprocess bland de erbjudanden du får?

Böcker som säger något jag tycker är viktigt, berättar något nytt, belyser något som tål att undersökas. Gärna utanför min egen box. Sen kan jag inte nog betona uppskattningen för väl genomarbetade manus, för att inläsningen flyter bättre och för att jag älskar ord och hur de kan användas. Idealet är att levandegöra berättelser som gör skillnad.

 

Använder du egen studio eller är du knuten till någon av de större producenterna?

Egen studio hemma. Väldigt skönt och en stor morot till min passion för det här arbetet.

 

Vilken är den svåraste produktion du gjort?

Talboken Doktor Faustus av Thomas Mann. Vansinnigt svår. På den tiden hade jag inga smarta lösningar med uttalsbaser och sånt. Det var bara att mejsla sig igenom uttal för uttal.

Tänker även på en ljudbok om utdöda språk, De små folkens historia, av Ingmar Karlsson. Den var svår. Där var uttalen av uppenbara skäl riktigt kluriga. Var hittar man uttalshjälp för högsorbiska, kasjubiska eller votiska?

 

Hur ser du på ljudbokens framtid?

Med spänning. Ett viktigt komplement till den tryckta, fysiska boken. Jag hoppas att ny teknik i framtiden ska kunna tillgängliggöra smalare titlar. Följer med spänning AI:s inverkan. Det smärtar lite när fantastiska titlar inte är kommersiellt gångbara, medan det går hundra deckare på ett dussin. Inget ont om deckare, de är ju fantastiska lyssnarupplevelser som ljudböcker många gånger. Men det gör ont i hjärtat när vi tappar annan litteratur på vägen.

 

Vilka andra böcker har varit särskilt givande att läsa in det gångna året? (Får du svara på den frågan?)

För det första svarar jag: alla böcker.

Det var många, välskrivna böcker som jag hade glädjen att ge röst till 2023. Utan att på något sätt ställa dem mot varandra, minns jag några som påverkade mig starkare. Krigets färger av Arkadij Babtjenko, ett facit över Ryssland med avstamp i Tjetjenienkrigen, På västfronten inte nytt möter Apocalypse now, en bok av rang; Drottningens profet av Anna Carlstedt, om Nostradamus kamp undan inkvisitionen; De gränslösa av tankesmedjan Balans, som dissekerar den osunda relationen mellan politiker och de företag som tjänar pengar på nedmontering av svenska skolor; Koloristen som vägrade svart av Kjell Stjernholm om en kille med downs syndrom som ger sig ut på en roadtrip i Sverige med väskan full av färger, en skrattspegel över samtiden; Jens Nordqvists böcker om paradigmskiftet efter Elfte september (inte kuppen i Chile, utan attacken på Twin Towers); Europa av Timothy Garton Ash, summan av ett livsverk i relation till Europas utveckling under samma tid; Fascismens födelse … jag kan hålla på hur länge som helst. Jag har världens bästa jobb. Och det låter klyschigt men jag hittar in och gillar varje bok jag läser in. Det är en del av mig uppgift, för att göra ett bra arbete, men också på riktigt.

 

Den första boken som du läste in på förlaget var Johan Daisnes Inertia. Hade du några särskilda tankar kring den när du gjorde inläsningen?

Ja! Den var underbar att läsa in. Älskar det absurda och samtidigt finstilta. Minns det som en vacker och drömlik bok. Skönhet och drömmar behövs i världen nu, utan att för den skull fly. Kanske ryms allt det i Inertia, säger jag utan att avslöja något. Läs den! Eller lyssna 🙂

 

Just Ernst Jüngers I stålstormen brinner du ju själv mycket för – vad är det med boken som lockar?

Det är en så viktig bok. Förvisso en ung mans rusiga drift i krig. Här finns mycket att säga … och Jünger har verkligen något att berätta. En viktig bok som tyvärr fortfarande är aktuell. Till att börja med är den väl berättad, men än viktigare skildrar den något av det hemskaste mänskligheten gjort mot sig själv, på ett otroligt mänskligt sätt. Första världskriget var en katastrof från början till slut, där de ansvariga med makt sökte ära och vinning på bekostnad av ansvaret de hade att beskydda sina medborgare. Varför fick kriget pågå så länge som i fyra långa år? Vad hände med fredssamtalen?

Boken skildrar på ett otroligt mänskligt sätt det dagliga livet vid fronten för alla de som levde med konsekvenserna av besluten som fattats av makthavarna. Det fanns inga vinnare i första världskriget … Jüngers språk är briljant, och boken är medryckande. Samtidigt som den ifrågasätter kriget, berättar han hur han rycks med och själv driver sin del av kriget. Den skildrar något jag i ordens verkliga mening inte kan föreställa mig.

 

Vem är Ernst Jünger för dig? (Om alls …)

Vilket levnadsöde! Helt vansinnigt, och fascinerande. Det känns som att han alltid gick sin väg och skapade nytt. En komplex och otroligt begåvad person. I Jünger ryms också mycket av 1900-talet. Jag kan inte låta bli att uppskatta hur han samtidigt som han var kritisk mot nazismen, inte ställde upp på de allierades avnazifieringsprogram. Gissar att han tyckte att det var båg. Och det har jag förståelse för.

 

Vad är Ernst Jüngers författarskap för dig? (Om alls …)

Imponerande och banbrytande. Jag gillar det koncisa språket. Kärnfullt och avskalat. Liknar inget jag läser annars.

Jag tillåter mig vara i processen att långsamt bekanta mig med Jüngers författarskap, att upptäcka honom varsamt och med största njutning. En av flera ”nära relationer” jag känner till vissa författare. Gillar de stort, men de är döda så jag portionerar ut deras verk. Likadant med exempelvis Zweig och Bulgakov.

Just nu läser jag På marmorklipporna.

 

Om du skulle säga något om varför man bör läsa, eller i detta fallet lyssna på I stålstormen, vad skulle det vara?

Oj, en stor fråga med många svar. För att det är en otroligt mänsklig berättelse i ett vidrigt skede av vår historia, starten på det som man skulle kunna kalla det europeiska inbördeskriget 1914-1989. Hans berättelse är framförallt mänsklig. Han berättar rätt uppochned, dömer inte. Det uppskattar jag. Det här är viktigt att känna till. Det var ingen ondska som orsakade världskriget, det var människor. Allt kan hända igen om vi låter det ske.

Jünger rycks med i projektet kriget, i kampen för alla dessa värderingar, rusig av adrenalin vid stormanfall, samtidigt som han undrar vad tusan det ska va bra för, ser allt det fruktansvärda lidandet och möter fiendesoldater som medmänniskor.

Författaren befinner sig i den yttersta utposten för den föreställda gemenskapen nationen, i kamp för suveränitet och monokultur, gud och fosterland, och plötsligt uppstår nån slags samhörighet med den anonyma soldaten i skyttegraven mittemot, som berättarjaget och hans vänner samtidigt lägger all sin vakna tid på att ha ihjäl. Och fiendesoldaterna är där av samma anledning som vår författare, strider för sin kultur och sin storvulna idé.

I stålstormen är en välskriven och medryckande historia, med en otrolig närvaro. En briljant skildring av första världskrigets vardag på västfronten.